Abborre 2024

Under 1990 till mitten på 2000-talet var yrkesfisket i högre grad riktat mot abborre och landningarna var större i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren jämfört med i dag. I yrkesfisket tillvaratas abborren mest som bifångst, främst från bottengarn riktat mot gös. Yrkesfiskets landningar av abborre i de fyra sjöarna har minskat från 250 ton 1997 till 66 ton 2023 ( Figur 1 ).

I Vänern var abborrlandningarna i yrkesfisket mindre än 20 ton per år under första hälften av 1970-talet och ökade därefter till som mest cirka 100 ton under 1997–1998. Efter en minskning har landningarna legat relativt stabilt de senaste tio åren och 2023 fångades 32 ton. I Vättern har yrkesfiskets landningar varierat över tid, men oftast varit lägre än i de andra sjöarna. Under de senaste tio åren har landningarna varierat mellan drygt ett ton till knappt fem ton. År 2023 landades sex ton. Sett över en längre tidsperiod har landningarna minskat. I Mälaren ökade yrkesfiskets landningar från omkring tio ton årligen under 1960- och 1970-talet till över 55 ton i slutet av 1990-talet. Därefter har landningarna minskat kraftigt. De senaste tio åren har dock landningarna legat relativt stabilt på en lägre nivå. År 2023 landades sex ton. Yrkesfiskets landningar i Hjälmaren har varierat mellan cirka 30 och 80 ton per år sedan 1980-talet. De senaste tio åren har landningarna minskat, till som lägst cirka tolv ton 2018. De senaste tre åren har landningarna dock varit högre och 2023 landades cirka 22 ton ( Figur 1 ).

Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Statistikmyndigheten SCB på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten uppskattades fritidsfiskets behållna fångster (medelfångst åren 2019–2023) av abborre vara många gånger högre än yrkesfiskets landningar (medelvärde under samma period) i alla de stora sjöarna förutom i Hjälmaren där den behållna fångsten är något lägre än yrkesfiskets ( Figur 2 ). Trots stor osäkerhet kring fritidsfiskets uttag är det tydligt att abborren är en populär mat- och sportfisk. Fiske med handredskap utgör den största delen av fritidsfiskets fångster av abborre och har beräknats stå för ungefär 90 procent av fritidsfiskets totala fångster.

Abborre är en art där beståndets storlek och dess storleksstruktur kan variera kraftigt över tid beroende på klimat och temperatur^4,5, men även beroende på ekologiska interaktioner inom populationen och i samspel med andra arter⁴. Starka årsklasser av abborre vissa år kan ha stort genomslag i beståndet och ge större fångster under flera år⁶. Provfisket sker i flera områden per sjö i ett omdrevsfiske som sker vart tredje år. Vid provfisken har fångst per ansträngning (fpa) av abborre varierat betydligt mellan år och även mellan olika områden i Hjälmaren, Mälaren och Vänern⁷, därför använde vi en beräkningsmodell för att kunna visa trenden i hela sjön. God förekomst av stora fiskar är också en viktig indikator på ett hållbart bestånd då stora individer är viktiga för reproduktionen⁸. I Mälaren verkar fpa, och framför allt fpa av abborre större eller lika med 25 cm ha ökat något 2019 och 2022 jämfört med tidigare år då fpa varit relativt stabilt på en lägre nivå ( Figur 3a ; Figur 3b ; Figur 3c ). Från 2013 och framåt har fångst per ansträngning varit stabilt i Hjälmaren ( Figur 4a ; Figur 4b ; Figur 4c ). Tidigare år skedde provfisket i ett annat område med avvikande bottenstruktur vilket gör att provfiskena före 2013 inte är jämförbara med de senare. I Vänern ser det ut som att abborrbeståndet ökat något sedan 2015 men osäkerheten kring medelvärdena är stor ( Figur 5a ; Figur 5b ; Figur 5c ). I Vättern har abborrbeståndet fluktuerat över tid med en kraftig uppgång i antal 2005–2008 för att senare stabiliseras runt en något lägre nivå. Detta är ett mönster som observerats för flera andra arter i Vättern och är sannolikt kopplat till förändringar i fiskeregler under denna period⁹ ( Figur 6a ; Figur 6b ; Figur 6c ). På lokal skala avviker provfiskeområdet Tängan där fpa ökat med en faktor fem efter 2017 och har legat stabilt på denna högre nivå sedan dess. Anledningen till denna ökning är idag okänd men sammanfaller med en minskad medelstorlek på kräfta och ökade tätheter småkräftor i området under samma period¹⁰. Eftersom abborre gärna äter småkräftor¹¹ är det inte omöjligt att den goda tillgången på småkräfta har lockat till sig abborrar till området. Denna hypotes behöver dock testas.

För att kunna bedöma abborrbeståndets status använder vi förutom fångstindex från provfiskena även tre storleksmått baserade på abborrens längdfördelning i provfiskefångster. De tre måtten är L90 (längden vid den 90:e percentilen), L50 (medianlängden) och L10 (längden på abborren vid den 10:e percentilen). År med stark rekrytering kan både L50 och L90 minska då den procentuella fördelningen förändras. En minskning av L50 eller L90 behöver alltså inte uteslutande vara ett resultat av att antalet stora individer i absoluta tal har minskat, utan kan också bero på stark rekrytering ett givet år. L90, L50 och L10 har beräknats för de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. ( Figur 7a ; Figur 7b ; Figur 8a ; Figur 8b ; Figur 9 ). I Mälaren har L90 och L50 ökat medan L10 har minskat vilket tyder på en ökning av större abborrar och ökande rekrytering. I Hjälmaren har både L90 och L50 minskat medan L10 har varit stabil. Det indikerar en minskning av större abborrar men trenden drivs till stor del av starka årsklasser 2018 och 2022 vilket gör att dessa indikatorer bör tolkas med försiktighet och i kombination med andra indikatorer. Vänern är mer svårtolkad då provfisket sker med två olika typer av provfiskenät, Kustöversiktsnät med två extra mindre maskstorlekar (Bkust9+2) och bottennät (BSS). Bottennät läggs normalt på djupare vatten än kustöversiktsnäten. Trenderna ser olika ut i de två nättyperna där L50 och L90 ökar medan L10 minskar i kustöversiktsnäten vilket indikerar en storleksmässigt positiv utveckling med ökande rekrytering medan motsatt trend syns i BSS-näten. Det var ett varmt år 2018 med en mycket varm sommar där abborrar kan ha flyttat till djupare vatten. Antal kustöversiktsnät var också färre. Det är därför svårt att tolka resultatet från Vänern. I Vättern är L10 svagt ökande medan både L50 och L90 ökar starkare vilket tyder på att det är en ökande mängd stora abborrar i förhållande till små.

För att få en indikation på hur stora de större individerna är, oberoende av rekryteringen har L10N beräknats vilket är medellängden av de tio största individerna ( Figur 10a ). Ett alternativt mått är att beräkna L90 exklusive alla abborrar under 15 cm ( Figur 10b ). Detta mått stämmer bättre överens med hur L90 används på kusten, där L90 större än 24 cm indikerar god miljöstatus¹². Motsvarande analys av abborrar längre eller lika med 15 cm ger L90-värden på 26 cm i Mälaren 2022, 26 cm i Hjälmaren 2022, 27 cm i Vänern 2021. I Vättern används mer grovmaskiga nät och därför går detta mått inte att jämföra med de andra sjöarna. Alla sjöar har abborrbestånd med stora individer, även om Hjälmaren verkar ha lägre tätheter av abborrar större än 25 cm jämfört med Mälaren men i nivå med Vänern. Huruvida 24 cm är en lämplig referensnivå för stor fisk eller god miljöstatus i sjöarna måste dock vidare utvärderas. Abborren som fångas i SLU:s provfisken i Vättern är i genomsnitt större än i de andra stora sjöarna men den totala populationen är mycket mindre på grund av sjöns näringsfattiga status. Vättern är också den enda sjön där enbart grovmaskiga bottennät (BSS) används och provfisket sker på djupare vatten, vilket bör beaktas i jämförelser av storleksfördelning.

Total dödlighet i bestånden kan skattas genom att följa förändringen i antal fångade individer av olika årsklasser över tid och ger en indikation hur utsatta bestånden är för fiske, predation och andra tryck. Naturlig dödlighet är betydligt högre hos unga individer och avtar med ålder¹³. Även om det är svårt att skilja naturlig dödlighet från andra mortalitetskällor så kan en relativ jämförelse göras mellan sjöarna. Den årliga totala dödligheten för abborre i Hjälmaren är i medeltal mellan 58–70 procent sett över de åldersklasser som till fullo rekryteras till redskapen från provfiskena (cirka 1–5 år). I Mälaren är denna siffra 47–52 procent. Den högre dödligheten i Hjälmaren kan möjligtvis kopplas till att sjön är grund och blir varmare än Mälaren. Högre vattentemperaturer har visat sig påverka överlevnaden hos abborre negativt i försök på Östersjökusten¹⁴. Detta motverkas dock i viss mån av en högre tillväxthastighet vilket gör att abborrar i varmare miljöer tillväxer snabbare men dör fortare. Vidare landas också tre gånger mer abborre i Hjälmaren jämfört med Mälaren, vilket sannolikt också är en bidragande orsak till Hjälmarens högre mortalitet.

I Vänern och Vättern baseras beräkningarna på grövre nät (BSS-nät) som riktar sig mot äldre fisk (cirka 4–10 år) och därmed förväntas dödligheten också att vara lägre jämfört med Mälaren och Hjälmaren. I Vättern skattas den totala årliga mortaliteten till 23–33 procent och i Vänern 43–58 procent. Den relativt högre dödligheten i Vänern är i viss mån kopplad till att det fiskas riktat efter abborre för konsumtion både i fritidsfisket och yrkesfisket medan fisketrycket på abborre i den näringsfattiga Vättern får anses som obetydligt i sammanhanget.

Beståndsbedömningen för abborre i Mälaren, Hjälmaren, Vänern och Vättern bygger till stor del på de fångstindex vi får från våra provfisken samt olika storleksbaserade indikatorer. Åldersdata som kan användas för att skatta tillväxthastighet och total mortalitet finns i relativt god utsträckning för abborre jämfört med andra arter som fångas i SLU:s provfisken men antalet ålderslästa fiskar varierar kraftigt mellan sjöarna vilket är en effekt av både sjöspecifika skillnader i provtagningsfrekvens och ekonomiska förutsättningar. Provfiskena täcker också endast begränsade områden i sjöarna och i till exempel Hjälmaren provfiskas endast en lokal vilket gör det osäkert att skatta beståndsstatus på sjönivå för stationära arter som abborre. För att minska osäkerheten i våra beståndsbedömningar på sjönivå är det därför viktigt att provfiskena kompletteras med information om fångst per ansträngning från yrkesfisket som täcker större delar av sjöarna.

1. Bergek S, Björklund M. Cryptic barriers to dispersal within a lake allow genetic differentiation of Eurasian perch. Evolution. 2007;61:2035–41.
2. Olsson J, Mo K, Florin AB, Aho T, Ryman N. Genetic population structure of perch Perca fluviatilis along the Swedish coast of the Baltic Sea. J Fish Biol. 2011;79:122–37.
3. Saulamo K, Neuman E. Local management of Baltic fish stocks – significance of migrations. Göteborg: Swedish Board of Fisheries; 2002 p. 19. (Finfo). Report No.: 2002:9.
4. Persson L, Norlin J, Petersson E, Ohlsson E. Ekologi för fiskevård. Stockholm: Sportfiskarna; 2011.
5. Östman Ö, Lingman A, Bergström L, Olsson J. Temporal development and spatial scale of coastal fish indicators in reference ecosystems: hydroclimate and anthropogenic drivers. J Appl Ecol. 2017;54(2):557–66.
6. Appelberg M, Blass M, Dahlberg M, Holmgren K, Kokkin M, Yngwe R. Åldersanalys i fiskövervakningen -Viktig miljöinformation finns i fiskars hårda vävnader [Internet]. Drottningholm, Sverige: Sveriges lantbruksuniversitet; 2020 [cited 2022 May 24] p. 72. (Aqua Reports). Report No.: 2020:19. Available from: https://pub.epsilon.slu.se/21192/1/appelberg_m_et_al_210111.pdf
7. Axenrot T, Bergek S, Bergenius MAJ, Bryhn A, Cardinale M, Dekker W, et al. Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020. Resursöversikt [Internet]. Havs och Vattenmyndigheten; 2021 [cited 2021 Apr 6] p. 1–346. Report No.: 2021:6. Available from: https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/aqua/externwebb/sidan-publikationer/resurs-och-miljo/fisk–och-skaldjursbestand-i-hav-och-sotvatten-2016.-resursoversikt.-20161220.pdf
8. Olin M, Jutila J, Lehtonen H, Vinni M, Ruuhijärvi J, Estlander S, et al. Importance of maternal size on the reproductive success of perch, Perca fluviatilis, in small forest lakes: implications for fisheries management. Fish Manag Ecol. 2012;19(5):363–74.
9. Havs- och Vattenmyndigheten. Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:37) om fiske i sötvattensområdena. FIFS Oct 15, 2004.
10. Persson J, Rogell B, Bohman P. Persson J., Rogell B. & Bohman P. (2023). Signalkräftbeståndens utveckling i de stora sjöarna 2022; resultat från fångstprovtagning och provfiske inom projekt datainsamling sötvattenskräftor. [Internet]. Uppsala, Sweden: Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Aquatic Resources; 2023 p. 107. (Aqua notes). Report No.: 2023:5. Available from: https://doi.org/10.54612/a.171cl8q73u
11. Nyström P, Stenroth P, Holmqvist N, Berglund O, Larsson P, Granéli W. Crayfish in lakes and streams: individual and population responses to predation, productivity and substratum availability. Freshw Biol. 2006;51(11):2096–113.
12. Havs- och vattenmyndigheten. Faktablad för att bedöma indikator till miljökvalitetsnorm enligt 19 § havsmiljöförordningen -C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre [Internet]. Havs- och vattenmyndigheten; 2020 [cited 2022 May 24]. Available from: https://www.havochvatten.se/download/18.4549140176c766671ab750b/1611317461841/faktablad-c-4-3-storleksstruktur-nyckelart-fisk-kustvatten%E2%80%93abborre.pdf
13. Lorenzen K. Size- and age-dependent natural mortality in fish populations: Biology, models, implications, and a generalized length-inverse mortality paradigm. Fish Res. 2022 Nov 1;255:106454.
14. Lindmark M, Karlsson M, Gårdmark A. Larger but younger fish when growth outpaces mortality in heated ecosystem. Donoso DA, Schuman MC, Stawitz C, editors. eLife. 2023 May 9;12:e82996.

De totala landningarna av abborre i yrkesfisket längs den svenska Östersjökusten har sedan 1980-talet minskat långsamt. Under perioden 1980–1999 landades i genomsnitt 139 ton per år, med ett toppår 1985 då 225 ton landades, jämfört med i medel 94 ton under perioden 2000–2023. Landningarna var som lägst 2009 (68 ton). År 2023 fångades 81 ton abborre, vilket är en liten minskning från 2022. Under senare år har landningarna varit relativt jämnt fördelade mellan Östersjöns tre delområden Bottenviken, Bottenhavet och Egentliga Östersjön, men i Ålands hav landas en betydligt mindre mängd abborre ( Figur 11 ).

Abborre fångas med olika typer av redskap i Östersjön. I Bottenviken är fångsterna relativt jämnt fördelade mellan redskap som ryssjor, mjärdar, parbottentrål och nät. I Östersjöns övriga delar fångas dock den absoluta merparten av abborre i nät, framför allt i abborr- och siknät. Huvuddelen av yrkesfisket bedrivs under sommarhalvåret, med endast mindre fångster under övrig tid på året.

Fritidsfiskets fångster av abborre uppskattas vara betydligt större än yrkesfiskets ( Figur 12 ). Under den senaste femårsperioden har både den totala årliga fångsten och den behållna årliga fångsten i fritidsfisket varit betydligt större än yrkesfiskets årliga uttag. Även om skattningarna av fritidsfiskets fångster är osäkra (baseras på relativt få svar i enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistikmyndigheten (SCB)) så tyder dessa siffror på att mer abborre fångas i Egentliga Östersjön än i Bottniska viken (Bottenviken och Bottenhavet).

Underlaget för miljöstatusbedömningar av abborre längs kusten utgörs i huvudsak av standardiserade nätprovfisken. Dessa utförs i ett antal områden längs ostkusten, där samma platser fiskas varje år, med samma typ av provfiskenät och med samma ansträngning, vilket möjliggör jämförelser av resultat i fångst och storleksstruktur mellan år.

Abundans och storleksstruktur av abborre används i nationella och internationella miljöstatusbedömningar^3,4. Miljöstatusbedömning av abundans baserar sig på tidsserieanalysmetoden ”Analyses of Structural Changes in Ecological Time Series” (ASCETS) som jämför fördelningen av abundansen från en referensperiod med fördelningen av abundansen under en bedömningsperiod, som består av de senaste sex åren^3,5. Miljöstatusbedömning med storleksstruktur baserar sig på att jämföra L90, det vill säga längden vid den 90e percentilen i abborrarnas längdfördelning i provfiskefångsten, med ett redskapsspecifikt referensvärde^6,7. När man beräknar L90 tas alla abborrar som är mindre än 15 cm bort i analysen för att minska påverkan från rekryteringspulser, och ett värde på L90 över 25 cm indikerar god status när fisken fångats i Nordiska kustöversiktsnät⁴.

I Egentliga Östersjön ligger abundansen under de senaste sex åren över tröskelvärdet för god status enligt ASCETS-metoden i två områden (Asköfjärden och Lagnö), och under tröskelvärdet för god status i två områden (Torhamn och Kvädöfjärden) ( Figur 13a ; Figur 13b ; Figur 13c ; Figur 13d ). Med avseende på abundans påvisas god status i alla undersökta områden i Bottenhavet ( Figur 14a ; Figur 14b ; Figur 14c ; Figur 14d ). I Norra Kvarken visar abundansindikatorn god status i ett av två undersökta provfiskeområden ( Figur 15a ; Figur 15b ), och i Bottenviken påvisas god status i de två undersökta områdena ( Figur 16a ; Figur 16b ).

Under de senaste sex åren, 2018–2023, har medianen av L90 legat på en nivå över 25 cm i två av fem bedömda provfiskeområden i Egentliga Östersjön ( Figur 17 ; Tabell 1 ). I Bottenhavet har L90 under de senaste sex åren legat på en nivå över 25 cm i tre av de fyra bedömda provfiskeområden ( Figur 18 ; Tabell 1 ). Både i Norra Kvarken och i Bottenviken ligger L90 i det ena av de två bedömda provfiskeområdena över tröskelvärdet för god status (( Figur 19 ; Tabell 1 ). Indikatorerna L10 och L50 som beskriver längden på abborrar vid 10:e respektive 50:e percentilen visar stabila trender i de flesta provfisken längs kusten, vilket indikerar att det inte varit några stora förändringar i rekrytering i dessa områden. Sammanlagt indikerar analyser av storleksbaserade indikatorer att tillgången på stor abborre är låg i flera kustområden⁶.

Längd vid ålder hos abborrhonor fångade i augusti månad har generellt ökat under åren 2002–2023 ( Figur 20 ; Figur 21 ; Figur 22 ), och tydligast är ökningen i Egentliga Östersjön där en ökning av längden hos treåriga abborrhonor observeras i samtliga provfiskeområden ( Figur 20 ). I Bottenhavet ökar längden hos treåriga abborrar i Långvindsfjärden och Forsmark, medan längden varit stabil över tid i Gaviksfjärden. I Norra Kvarken ökar längden hos treåriga abborrar i båda provfiskeområdena. I Bottenviken ökar längden hos treåriga abborrar i Kinnbäcksfjärden, medan längd vid ålder är stabil i det nordligaste området Råneå. Provfiskeområdet i Råneå är också det område där abborrarna växer långsammast av alla undersökta provfiskeområden.

Konditionen hos abborre beräknas för honor i längdintervallet 15–25,9 cm som fångats i augusti månad (Fultons konditionsfaktor K = 100 x (vikt i g) / (längd i cm)³). Detta längdintervall används för att möjliggöra analys mellan områden. I Egentliga Östersjön ökar konditionen hos abborrhonor i Asköfjärden, Lagnö och Kvädöfjärden ( Figur 23 ). I Bottenhavet ökar konditionen i Forsmark och Långvindsfjärden, medan en minskning observeras i Gaviksfjärden ( Figur 24 ). I Norra Kvarken ökar konditionen i Norrbyn, medan ingen signifikant trend kan påvisas för Holmön ( Figur 25 ). I Bottenviken minskar konditionen i båda provfiskeområdena ( Figur 25 ).

Dödligheten hos abborre har tidigare visats variera stort mellan provfiskeområden⁸. Dödligheten var allra lägst i Råneå i Bottenviken, medan mer sydliga områden hade högre dödlighet, där Torhamn i Blekinge utmärker sig med den högsta dödligheten. I flera provfiskeområden, till exempel i Norrbyn i Norra Kvarken samt Lagnö och Torhamn i Egentliga Östersjön sammanfaller den höga dödligheten även med låga värden på L90. Detta indikerar att ett högt uttag av fisk, antingen från fiske eller från predatorer, påverkar storleksstrukturen hos abborre.

Tidigare forskning har visat att det är dålig reproduktion hos abborren längs Egentliga Östersjöns kust och då främst i de yttre skärgårdsområdena, jämfört med de inre och mellersta delarna av skärgården i till exempel södra Bottenhavet, Ålands hav och norra Egentliga Östersjön^9,10,11. Den relativa årsklasstyrkan varierade mellan olika provfiskeområden, men det fanns en viss samvariation inom olika havsbassänger. Samvariation mellan starka och svaga årsklasser i Egentliga Östersjön fram till 2018 tyder på att klimatet har haft en avgörande effekt på abborrens rekrytering i dessa områden⁸.

Storspiggen har ökat kraftigt i Östersjön under senare år. Spiggen konkurrerar om födan med abborrens yngel och kan också, via så kallade ”trofiska kaskader”, förändra abborrens habitat negativt. Höga tätheter av storspigg kan gynna tillväxten av trådalger, vilka försämrar statusen på abborrens reproduktionslokaler. Spiggen äter dessutom abborrens ägg och larver¹⁰.

Viktiga habitat såsom grunda skyddade vikar kan påverkas negativt av till exempel utbyggnad av bryggor och marinor, muddringar samt andra kustnära konstruktioner. Av dessa orsaker beräknas ungefär 0,5 procent av de lämpliga rekryteringsmiljöerna för abborre i Stockholmsområdet att försvinna varje år^11,12.

Skarvens predation kan påverka abborrens status på lokal nivå och därmed utgöra en konkurrent till fisket efter abborre^13,14. Av det totala uttaget av abborre i Östersjön (alla länder) har fisket bedömts stå för cirka 36 procent, fåglar cirka 51 procent (av vilket skarven står för knappt 40 procent) och sälen cirka 13 procent av ett totalt uppskattat uttag av 17 400 ton¹⁵.

Svag reproduktion, ökande bestånd av storspigg och minskande utsträckning av lämpliga rekryteringsmiljöer är riskfaktorer för abborrbestånden i Östersjön^9,10,11,12. Mängden lämpliga rekryterings- och uppväxthabitat för abborren är centrala för beståndens storlek^11,12.

Ett ökat fisketryck kan påverka abborrens status negativt, men befintlig yrkes- och fritidsfiskedata tyder inte på att fisketrycket ökat över Östersjön i stort. Säl och skarv har ökat sedan 1980-talet^16,17 och därmed sannolikt också predationen på abborre, som visat sig vara vanlig i dieten hos framför allt skarv i tidigare undersökningar från Egentliga Östersjön.

Storleken på abborrar av en viss ålder har generellt ökat, speciellt i Egentliga Östersjön. Även konditionen visar mest ökande eller stabila trender. Detta tyder på att abborren har haft goda förhållanden för tillväxt under senare år. Abborren gynnas av varma somrar och den ökade tillväxten och konditionen kan vara en klimateffekt. Storleksstrukturen i abborrbestånden är viktig då stora individer bidrar mest till reproduktionen och är viktiga för strukturen och funktionen i kustnära ekosystem^4,18.

Statusbedömningen för abborrebestånden längs kusten baseras till stor del på provfiskedata från den nationella och regionala miljöövervakningen. Dessa standardiserade data möjliggör analyser av förändring i abundans, mortalitet och storleksstruktur vilka alla används som indikatorer vid statusbedömningen i fiskbarometern. Det saknas dock uppdaterade uppskattningar av abborrens mortalitet längs kusten, men en beståndsanalysmodell är för närvarande under utveckling. Denna modell kommer efter kvalitetssäkring att tas i bruk inför nästa års statusbedömning, och således kommer statusbedömningen av abborrebestånden längs kusten att bli säkrare.

Abborrens fångst per ansträngning och L90 i provfisken används även i miljöstatusbedömning enligt havsmiljödirektivet nationellt och miljöstatusbedömning för Östersjöns kustområden inom HELCOM-samarbetet. Bedömningarna för dessa kan skilja sig något från bedömningen i Fiskbarometern där flera olika datakällor används.

1. Olsson J, Mo K, Florin AB, Aho T, Ryman N. Genetic population structure of perch Perca fluviatilis along the Swedish coast of the Baltic Sea. Journal of Fish Biology; 2011;79(1).
2. Olsson, J. (2019) Past and Current Trends of Coastal Predatory Fish in the Baltic Sea with a Focus on Perch, Pike, and Pikeperch. Fishes 4: 7.
3. HELCOM (2023) Abundance of coastal fish key species.HELCOM core indicator report. Online. [Date Viewed], [Web link]. https://indicators.helcom.fi/indicator/coastal-fish-key-species/
4. Havs- och vattenmyndigheten. Faktablad för att bedöma indikator till miljökvalitetsnorm enligt 19 § havsmiljöförordningen. C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre. Version nr 1.0, 2020-10-28.
5. Östman, Ö., Bergström, L., Leonardsson, K., Gårdmark, A., Casini, M., Sjöblom, Y., Haas, F., Olsson, J. (2020) Analyses of structural changes in ecological time series (ASCETS). Ecological Indicators 116: 106469.
6. HELCOM (2023). Size structure of coastal fish (Coastal fish size). HELCOM core indicator report. Online. [Date Viewed], [Web link].https://indicators.helcom.fi/indicator/coastal-fish-size/.
7. Östman, Ö., Hommik, K., Bolund, E., Heikineimo, O., Olin, M., Lejk, A.M., Svirgsden, R., Smolinski, S., Olsson, J. (2023) Size-based indicators for assessments of ecological status of coastal fish communities. ICES Journal of Marine Science; 80: 2478-2489.
8. Appelberg M, Blass M, Dahlberg M, Holmgren K, Kokkin M, Yngwe R. Åldersanalys i fiskövervakningen. Viktig miljöinformation finns i fiskars hårda vävnader. Aqua reports 2020:19.
9. Ljunggren L, Sandström A, Bergström U, Mattila J, Lappalainen A, Johansson G, et al. Recruitment failure of coastal predatory fish in the Baltic Sea coincident with an offshore ecosystem regime shift. Ices Journal of Marine Science; 2010;67(8).
10. Bergström U, Olsson J, Casini M, Eriksson BK, Fredriksson R, Wennhage H, et al. Stickleback increase in the Baltic Sea – A thorny issue for coastal predatory fish. Estuarine Coastal and Shelf Science; 2015;163.
11. Sundblad G, Bergström U, Sandström A, Eklöv P. Nursery habitat availability limits adult stock sizes of predatory coastal fish. Ices Journal of Marine Science; 2014;71(3).
12. Sundblad G, Bergström U. Shoreline development and degradation of coastal fish reproduction habitats. Ambio; 2014;43(8).
13. Östman O, Bergenius M, Boström MK, Lunneryd SG. Do cormorant colonies affect local fish communities in the Baltic Sea? Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences; 2012;69(6).
14. Veneranta L, Heikinheimo O, Marjomäki TJ. Cormorant (Phalacrocorax carbo) predation on a coastal perch (Perca fluviatilis) population: estimated effects based on PIT tag mark-recapture experiment. ICES Journal of Marine Science 2020; 77: 2611-2622.
15. Hansson S, Bergström U, Bonsdorff E, Härkönen T, Jepsen N, Kautsky L, et al. Competition for the fish – fish extraction from the Baltic Sea by humans, aquatic mammals, and birds. Ices Journal of Marine Science; 2018;75(3).
16. Lunneryd S-G, Königson S. Hur löser vi konflikten mellan säl och kustfiske? Program Sälar och Fiskes verksamhet från 1994 till 2017. Drottningholm, Lysekil, Öregrund: Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser; 2017. Contract No.: 9.
17. Lundström K. Övervakningsmetoder för storskarv (Phalacorax carbo). Aqua notes 2024:14.
18. Wennerström L, Naddafi R, Larsson S, Bergström U. 2022. Sammanställning av biologiska underlag till stöd för reglering av fisket efter abborre i förvaltningsområde SYD och OST. PM 2022-02-16. SLU ID: SLU.aqua.2022.5.4-69.