francesca.vitale@slu.se

Francesca Vitale; Havsfiskelaboratoriet

<h5>Utbredningsområde</h5>
Torsken förekommer i alla hav som omger Sverige, men är dock relativt sällsynt i Bottenviken och Bottenhavet.
<h6>Beståndsuppdelning</h6>
Internationella havsforskningsrådet (Ices) ger råd om fyra olika bestånd av torsk i haven runt Sverige. På biologiska grunder bedömer Ices att det finns två torskbestånd i Östersjön: ett bestånd väster om Bornholm inklusive Bälthavet och Öresund (Ices-delområden 22–24), och ett bestånd öster om Bornholm (Ices-delområden 24–32). Bestånden blandar sig med varandra särskilt i Ices-delområden 24. Sedan 1996 betraktar Ices torsken i Nordsjön (Ices område 4), Skagerrak (Ices-delområde 20) och Östra Engelska kanalen (Ices fångstområde 7.d) som ett enda bestånd. Beståndet i Nordsjön inkluderar dock reproduktivt isolerade delpopulationer av viking- och doggertorsk som har en viss rumslig överlappning och blandas efter lek. Skagerrak och norra Kattegatt verkar vara uppväxtområden för viking- och doggertorsk, där de flesta torskarna i Skagerrak är vikingatorsk. Dessa genetiskt olika grupper har olika mognad och kroppstillväxt. På västkusten finns ett bestånd i Kattegatt (Ices-delområde 21) samt ett antal lokala kustbestånd där kunskap om beståndsstatus saknas. Ungtorsk från lekande bestånd i Nordsjön, Öresund och Kattegatt förekommer på västkusten[1,2,3].
<h5>Lek</h5>
På västkusten sker leken under januari–april. I Östersjön är Bornholmsbassängen är den huvudlekplatsen för östra torskbeståndet med en lekperiod som sträcker sig från mars till november medan torsken i västra beståndet leker från februari till maj. I södra Östersjön kan man finna lekmogen torsk året runt. I vattnen öster om Bornholm och norrut i Östersjön söker torsken upp djuphålor, där salthalten är högst, för lek.
Befruktningen sker i den fria vattenmassan och ägg och larver lever i den fria vattenmassan. Lokala lekbestånd förekommer i Öresund och Kattegatt samt längs Bohuskusten (Skagerrak). Till denna kustnära väv av lokala torskbestånd, för också havsströmmar med sig ägg och larver från lekområden i Nordsjön. Detta inflöde kan under vissa år vara högt och ge upphov till en ökad förekomst av ung torsk i Skagerrak och Kattegatt. Emellertid fungerar den svenska västkusten endast som uppväxtlokal för nordsjötorsk, då dessa börjar sin återvandring till lekplatser i Nordsjön vid 2–3 års ålder.
<h5>Vandringar</h5>
Torskens vandrar för att leka och söka föda. Märkningstudier visar att torsk från Skagerraks kust vandrar mot Nordsjön, främst under lekperioden januari till april för att återvända till östra Skagerrak senare på våren. Torsk i Kattegatt och Gullmarsfjorden (Skagerrak) har däremot visat sig vara mer stationär.
I Östersjön vandrar torsk långa sträckor från norra och centrala Östersjön mot södra Östersjön, troligen kopplade till lek i Bornholmsbassängen, även stationär torsk finns året runt i norra och centrala Östersjön. Det finns en hög grad av blandning i den södra delen av Östersjön.
<h5>Ålder vid könsmognad</h5>
Torsken blir könsmogen vid en ålder av 2–6 år beroende på område.
<h5>Maximal ålder och storlek</h5>
Torsken kan bli 40 år men så gamla torskar har inte påträffats i svenska vatten. Torsk med längder över 150 cm, vikter över 22 kg och med en max ålder på 20 år har fångats i våra vatten.
<h5>Biologi</h5>
Torsken uppehåller sig främst på djup mellan 0–200 meter. I Östersjön är den främst en djupvattensfisk på grund av lägre salthalter. Det är endast under leken som torsken förekommer i täta stim. Torsken är en allätare men födan består främst av bottendjur, sill, skarpsill och lodda men även mindre individer av torsk.
<h5>Förvaltning</h5>
Skrivs av Stefan

<h4>Internationella havsforskningsrådet (Ices)</h4>
Ices fångstråd för torsk i västra beståndet (Ices-delområden 22–24) för 2023 är 943 ton för både yrkesfisket och fritidsfisket tillsammans. För 2022 var rådet 698 ton. Jämfört med 2022 innebär rådet en ökning med 35 procent av de rekommenderade fångstmängderna. Rådet är baserat på principen om maximal hållbar avkastning (MSY).

<h4>Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)</h4>
SLU Aquas råd för 2023 följer Ices rådgivning.

Biologiskt råd för torsk i Östersjön, västra beståndet (Ices-delområden 22–24)

Östersjön (Ices-delområden 22–24)

Fisket i Ices-delområden 22–24 (figur 1), bedrivs huvudsakligen av Danmark, Tyskland, Sverige och Polen. Danska yrkesfiskare svarar för den största delen av den kommersiella fångsten (66 procent) eftersom de har den största kvoten1. Det svenska yrkesfiskets andel av fångsterna har i medel varit cirka 17 procent åren 1995–2021. År 2021 landades totalt 1 065 ton, varav det svenska yrkesfiskets officiella landningar utgjorde 227 ton (figur 2 och figur 3) 1. Torsken fångas mest med bottentrål och nät. Enligt Ices förekommer ett visst utkast (fisk kastad överbord), över 5 procent av kommersiell fångst 20201,2. Eftersom fritidsfiskefångsterna är betydliga (ca 30 procent) tas även fritidsfisket efter torsk hänsyn till i beståndsuppskattningen för det västra beståndet. Men år 2021, på grund av de mycket låga kommersiella fångsterna, ökade andelen fritidsfiskefångad torsk till 46 procent av den totala fångsten, även om den faktiska nivån av fritidsfångster uppskattades vara historiskt låg (968 ton)2. Sedan 2015 finns krav på att all torsk i Östersjön ska landas och räknas av mot kvoten (så kallad landningsskyldighet). Sedan 2022 är riktat fiske efter torsk i västra Östersjön förbjudet vilket innebär att de begränsade fiskemöjligheterna enbart är avsedda för oundvikliga bifångster av torsk vid fiske efter andra arter, främst plattfiskar.

Yrkes- och fritidsfiske

År 2019 genomförde Ices en grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder, så kallad ”benchmark”, för torsken i det västra beståndet3. Man beslöt att utöka tidserien bakåt från 1985 och i samband med det så beräknade man nya referenspunkter för hållbar beståndsstorlek och fiskeridödlighet. År 2021 genomfördes en ”inter-benchmark”, en oplanerad grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder där tillgängliga data uppdaterades, på grund av osäkerhet i beståndsuppskattningen⁴. Ices bedömning av beståndet 2022 görs efter inter-benchmarken utifrån en åldersbaserad beståndsmodell som bygger på en kombination av kommersiella fångster, fritidsfiskestatistik (Tyskland, Sverige och Danmark) och fiskerioberoende vetenskapliga trålundersökningar (”Baltic International Trawl Survey”, Bits) samt data från provfiske med fast redskap. Bedömningen visar att mängden lekmogen fisk (lekbiomassan) sedan 2009 har fluktuerat runt den gräns där lekbeståndet anses ha en risk för reducerad förmåga att producera ungfisk (Blim). De senaste fem åren har dock beståndet minskat och ligger numera under Blim (figur 4). Fiskeridödligheten (F) har ända sedan 1985 varit högt över referensvärdet för fiskeridödlighet som ger ett hållbart fiske över tid (FMSY). Trots en viss minskning under de senaste åren var F fortfarande väl över FMSY 2021 (figur 5). Ny rekryteringen av ung torsk har sedan 2005 legat under medelvärdet för perioden 1985–2022 och är efter 2017 bland de lägsta i tidsserien (figur 6)2.

Miljöanalys och forskning

Ices har konstaterat att det östra och det västra torskbestånden blandar sig med varandra och troligtvis har beblandningen ökat under senare år5. Beståndstillhörigheten av torsk från västra respektive östra beståndet görs med hjälp av formen på fiskens otoliter (hörselstenar) kombinerat med genetiska undersökningar. I beståndsanalysen anser man numera att det endast är i Bälthavet (Ices-delområde 22) och Öresund (Ices-delområde 23) som torsk från västra beståndet uppehåller sig utan att inbeblanding av torsk från östra beståndet. De senaste åren har andelen torsk från det östra beståndet utgjort cirka 70 procent av torsken i Arkonabassängen (Ices-delområde 24)1. Ices bedömer att fiskeridödligheten på torsk i västra beståndet ligger över och beståndsstorlek ligger under tillgängliga referenspunkter2.

Beståndsstatus och -struktur

På grund av beståndets låga status är inget riktat torskfiske tillåtet utan kvoten är avsedd för oavsiktliga bifångster vid fiske efter andra arter.
När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, <a href="https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en">https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en</a> samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, <a href="https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html">https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html</a>. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, <a href="https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv">https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv</a>.

Fångstmängd beslutad av EU

Internationella havsforskningsrådet (Ices)
Ices fångstråd för torsk i östra beståndet (Ices-delområden 25–32) samt torsk tillhörande östra beståndet som fångas i Arkonabassängen (Ices-delområde 24) för 2023 är noll ton. För 2022 var rådet också noll ton. Jämfört med 2022 är rådet oförändrat. Rådet baseras på försiktighetsansatsen.

Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)
SLU Aquas råd för 2023 följer Ices rådgivning.

Biologiskt råd för torsk i Östersjön, östra beståndet (Ices-delområden 24–32)

Östersjön (Ices-delområden 24–32)

Polen, Danmark och Sverige svarar för största delen av fångsterna av torsk i östra beståndet. Sedan 2009 då de totala landningarna var runt 50 000 ton har landningarna minskat år för år (figur 7) och dessutom har inte hela EU:s kvot blivit landad sedan 20071. Till följd av beståndets dåliga status är kvoten sedan 2019 endast avsedd för oundvikliga bifångster vid fiske efter andra arter. Den totala landningen av torsk 2021 var 1 651 ton, varav 11 ton av svenska båtar, den lägsta i hela tidsserien. Historiskt har fångsterna av torsk legat på betydligt högre nivåer än dagens; landningarna toppåret 1984 uppgick till cirka 392 000 ton. Det året var de svenska fångsterna nästan 60 000 ton (figur 8) 1,6. Felrapportering av torskfångster har förekommit 1993–1996 samt 2000–20071. Uppskattningarna av underrapporterade landningar är dock osäkra, men under dessa år har Ices valt att inkludera alla uppskattningar av underrapportering som finns tillgängliga. Rapporteringen av felrapporterad fångst kom från källor inom fisket samt fiskerikontrollen, dock inte från alla länder som fångar torsk i Östersjön. Beräkningarna från Ices indikerar att fångsterna därför varit minst 35–40 procent högre än vad som rapporterats fram till 2007. För åren 2008 och 2009 indikerades en felrapportering på 5 procent. Sedan dess har Ices antagit att underrapportering är relativt låg och ingår numera inte i beståndsuppskattningen1. Rapporterat utkast (fisk kastad överbord) från fisket jämfört med beräknat utkast skiljer sig dock markant vilket innebär att det troligen förkommer underrapportering även i dag. Sedan 2015 finns krav på att all torsk i Östersjön ska landas och räknas av mot kvoten (landningsskyldighet). År 2015 minskade mängden utkast från 32 procent till 16 procent av fångsten (baserat på data från vetenskapliga observatörer). Utöver införandet av landningsskyldigheten 2015 minskades samtidigt även minsta referensstorlek för bevarande (MRB) för landad torsk från 38 cm till 35 cm, vilken gör jämförelser av utkast över tid svåra. År 2021 var mängden utkast cirka 6 procent av den totala fångsten. Torsk från det östra beståndet som fångas väster om Bornholm (Ices-delområden 22–24) räknas numera in i fångsterna för det östra beståndet (Ices-delområden 25–32). Därför gäller rådet för Ices-delområden 24–32. Mängden torsk som fångas i det västra beståndet, men som tillhör det östra, utgör mellan 15 och 20 procent av den totala fångsten av östra beståndet1,6 och sker huvudsakligen i östra delen av delområde 24.

Från 2013 och fram till 2019 kunde Ices inte genomföra en analytisk beståndsanalys för torskbeståndet i östra Östersjön. Anledningen var att torskarna i det östra beståndet hade blivit svårare att åldersbestämma med traditionella metoder som läsning av antalet årsringar i torskens hörselstenar. Tack vare data från det märkningsprojektet ”Tagging Baltic Cod” (Tabacod) i Östersjön så kunde torskens tillväxt bestämmas men hjälp av återfångst av märkta torskar7. Märkningen utfördes under fyra år (2016– 2019) i södra och mellersta Östersjön. Totalt märktes cirka 20 000 torskar. Forskare från Sverige, Danmark, Tyskland och Polen deltog i projektet. År 2019 genomfördes en grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder för torsken i det östra beståndet3. Detta resulterade i att det östra beståndet återigen fick en analytisk beståndsuppskattning efter flera år med otillräcklig datatillgång. Det innebär att referenspunkter för fiskeridödlighet, lekbiomassa kan återigen beräknas för östra beståndet. Mängden lekmogen torsk (lekbiomassan) har minskat sedan 2016 och har legat under gränsen som innebär risk för en reducerad förmåga att producera ungfisk (Blim) (figur 9). Fiskedödligheten (F) har minskat sedan 2013 och ligger 2021 på den lägsta nivån under hela tidsserien (figur 10). Årsklassen av torsk född 2012 var den senaste större årsklassen, därefter har rekryteringen legat under medelvärdet för tidsperioden 1960– 2020. (figur 11)6. Det dåliga tillståndet på torsken i östra Östersjön beror sannolikt av biologiska förändringar förorsakat av förändringar i ekosystemet under de sista tio åren. Kroppstillväxten, konditionen (vikt vid en specifik längd) och längden då fisken blir könsmogen har minskat kraftigt under de senaste årtiondena8. Dessa förändringar visar att torsken är utsatt för stress och har en minskad reproduktionskapacitet9. Den naturliga mortaliteten (annan dödlighet än fiske) har samtidigt ökat under perioden och uppskattas för nuvarande vara betydligt högre än fiskemortaliteten10. Orsakerna till torskens prekära situation i östra Östersjön kan härledas till förändringar i Östersjöns ekosystem som exempelvis: Dåliga syreförhållanden som kan påverka torsken direkt genom att torskens metabolism förändras och indirekt genom att lämpliga habitat minskar och förekomsten av bottenlevande byten minskar i antal11. Både sillen och skarpsillen har förflyttat sig norrut i Östersjön under senare år vilket gör att den inte helt överlappar med torskens utbredningsområde. Detta innebär en minskad förekomst av bytesfisk i området där torsken uppehåller sig11. Även en kraftig ökning av parasiterade torskar är tydlig för torsk från östra beståndet. Ökningen av parasiter i torsken kan relateras till den ökande gråsälspopulationen i Östersjön under senare år12. Det är dock oklart vilken av faktorerna som i huvudsak har störst effekt på den försämrade situationen för torsken i Östersjön och hur de samverkar.

I det östra beståndet sker leken utspritt från april till sen höst i de djupare delarna av Bornholmbassängen och i Ålands hav. Historiskt har det skett lek även i Gotlands- och Gdanskbassängen, men i dag sker det relativt lite lek i dessa områden och de anses därför inte längre vara aktiva lekområden9. Anledningen till att lekområdena försvunnit är förändringar i miljöfaktorer såsom låg salthalt och låga syrehalter11, samt ett för högt historiskt fiske. Ices bedömer att lekbiomassan är under tillgängliga referenspunkter. Inga referenspunkter för fiskeridödligheten fastställts för detta bestånd6.

På grund av beståndets låga status är inget riktat torskfiske tillåtet utan kvoten är vikt för oundvikliga bifångster vid fiske efter andra arter.
När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, <a href="https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en">https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en</a> samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, <a href="https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html">https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html</a>. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, <a href="https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv">https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv</a>.

<h4>Internationella havsforskningsrådet (Ices)</h4>
Ices fångstråd för torsk i östra Engelska kanalen, Nordsjön och Skagerrak för 2023 är 26 008 ton. För 2022 var rådet 14 276 ton. Jämfört med 2022 innebär rådet en ökning med 82 procent av de rekommenderade fångstmängderna. Rådet baseras på principen om maximal hållbar avkastning (MSY).

Biologiskt råd för torsk i östra Engelska kanalen, Nordsjön och Skagerrak

Östra Engelska kanalen, Nordsjön och Skagerrak

Torsk fångas i Nordsjön och Skagerrak (figur 1) med många olika fångstredskap för bottenlevande fisk, till exempel bottentrålar, bomtrålar, vad, nät och krok13, 14. Trålarnas maskstorlek varierar från 70 mm till över 120 mm. Den största delen av fångsterna kommer från fiske med stormaskiga bottentrålar och nät (större än 120 mm), även om torsk också är en vanlig bifångstart i många andra trålfisken såsom till exempel fiske efter havskräfta och nordhavsräka13. År 2021 var de totala landningarna 14 791 ton, varav 12 737 ton i Nordsjön, 2 017 ton i Skagerrak och 37 ton i östra Engelska kanalen (figur 12). Från slutet på 1960-talet fram till 1987 låg de totala årliga landningarna av torsk i Nordsjön på över 200 000 ton med toppar på över 300 000 ton. Perioden 1988–1998 var landningarna över 100 000 ton per år. Från 1999 har landningarna varit mindre än 100 000 ton och har sedan 2003 fluktuerat mellan 30 000 och 40 000 ton. De sista tre åren har fångsterna minskat markant och år 2021 har fallit till drygt 14 000 ton. Storbritannien (Skottland) och Danmark har varit och är de dominerande fiskenationerna i egentliga Nordsjön (figur 13). Svenska landningar i Nordsjön låg 1996–1999 mellan 2 000 och 3 000 ton men var 396 ton14 2021. I Skagerrak var landningarna runt 17 000 ton år 1996, och Sveriges landningar motsvarade ungefär 1 900 ton. Sedan 2003 har de totala landningarna gått ned till 4 000 ton, medan de svenska landningarna har varit runt 500 ton under samma period, men minskade till 238 ton 202114. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och för beståndet som helhet bedömer ICES att fritidsfiskets fångster utgjort omkring 5 procent av de totala fångsterna under den senaste 10-årsperioden. Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets behållna fångster av torsk i Skagerrak uppskattats till 19–151 ton åren 2013–202115.

Ekosystemet i Nordsjön kännetecknas av episodiska förändringar i produktiviteten. Växtplankton, djurplankton, bottenlevande- och pelagisk fisk har alla uppvisat sådana variation. Ett regimskifte inträffade i Nordsjön i mitten av 1980-talet och bevis tyder på ett annat regimskifte omkring 1998. Sedan dess har till exempel rekryteringen av Nordsjötorsk varit på en lägre nivå än tidigare14. Olika arter äter torsk under torskens livstid. Ices identifierar tumlare, säl och kannibalism att vara signifikanta dödlighetsorsaker för torsk i åldern 1–2 år, medan predationsdödligheten på 3-4 åriga torskar nästan uteslutande är från sälar16. Torsken övervakas i den årligt återkommande internationella provfisketrålningen (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS), genom olika typer av landningsprovtagningar i hamnar och ombord på kommersiella fartyg. År 2021 genomfördes en grundlig genomgång av tillgängliga data och analysmetoder och referensnivåer uppdaterades, så kallad ”benchmark” 17. Ices senaste bedömning visar att lekbeståndets storlek har minskat stadigt under 1970 och 1980-talen. Det var en liten ökning av lekbiomassan i mitten av 1990-talet efter förbättrad rekrytering (R) i kombination med en nedgång i fiskedödligheten (F), men med låg rekrytering sedan 1998 och hög fiskeridödlighet har lekbiomassan fortsatte att minska till sin hittills lägsta nivå år 2005 (figur 14). Lekbiomassan ökade därefter något i samband med en minskad fiskedödlighet till 2016, men har sedan minskat snabbt och ligger nu i paritet med den lägsta någonsin och befinner sig nu långt under den gräns för lekbeståndets storlek under vilken det är sannolikt att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar (Blim) 14. Torsken i Nordsjön har sedan 1960-talet hela tiden fiskats över det referensvärde för fiskeridödlighet (F) som ger ett hållbart fiske över tid (FMSY) vilket påverkat de olika delpopulationerna inom Nordsjön negativt, framför allt de södra och centrala delarna av Nordsjön. Fiskeridödligheten har minskat avsevärt sedan toppnoteringen 1999 till sin lägsta nivå 2013 (dock fortfarande högre än FMSY) men ökade därefter igen. Fiskeridödligheten visar dock en minskning under 2019–2021 och ligger för första gången under referensvärdet FMSY (figur 15) 14. Rekryteringen (R) har fluktuerat på en relativt låg nivå sedan 1998. Den sista stora årsklassen som bidrog till fisket var 1996-årsklassen, och efterföljande årsklasser har varit bland de lägsta i tidsserien. Rekryteringen har därför legat under genomsnittet sedan 1998 (figur 16) 14. Utöver de riktigt låga nivåerna av lekbiomassa (beståndet är sedan flera år mindre än Blim, figur 14) påverkas torskens rekrytering också av miljöeffekter relaterade till regimskiften och klimatförändringar 18,19,20 (se ovan).

Genetiska och andra studier indikerar att det finns flera olika delpopulationer av torsk i Nordsjön21. Torskbeståndet i Nordsjön består av flera reproduktivt isolerade delpopulationer av viking- och doggertorsk som även sträcker sig till havsområdet väster om Skottland14 och som har en viss rumslig överlappning och blandas efter lek. Skagerrak och norra Kattegatt verkar vara uppväxtområden för viking- och doggertorsk, där de flesta torskarna i Skagerrak är vikingtorsk. Dessa genetiskt olika grupper har olika ålder/storlek vid könsmognad och kroppstillväxt14. Ägg, larver och ungfisk driver in med havsströmmar till Skagerrak och återvänder senare ut i Nordsjön för att leka efter 2–4 år. Därför behandlas Skagerrak och Nordsjön som ett gemensamt förvaltningsområde för torsk14, 21. Torsk från Nordsjön använder ibland även delar av Kattegatt som uppväxtområde. För 2022 bedömer Ices att fiskeridödligheten på beståndet ligger under FMSY och lekbiomassan är mindre än Blim.

När den europeiska kommissionen publicerat fångstmängderna (TAC) kan man hitta dem på deras hemsida, <a href="https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en">https://oceans-and-fisheries.ec.europa.eu/fisheries/rules/fishing-quotas_en</a> samt på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, <a href="https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html">https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/kvoter-uppfoljning-och-fiskestopp/kvoter-och-fiskestopp.html</a>. Underlaget för beslut, lagstiftning och TAC-förordningar från EU-rätten finns att hitta på Europeiska unionens publikationsbyrås webbportal, EUR-lex, <a href="https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv">https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv</a>.

Fångstmängd beslutad av EU, Norge och Storbritannien

Internationella havsforskningsrådet (Ices)
Ices fångstråd för torsk i Kattegatt för 2023 är noll ton. För 2022 var rådet också noll ton. Rådet baseras på försiktighetsansatsen eftersom den exakta nivån på fiskeridödligheten och lekbiomassan inte går att bestämma.

Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua)
SLU Aquas råd för 2023 följer Ices rådgivning

Biologiskt råd för torsk i Kattegatt

Kattegatt

Från att ha varit ett område med stora torsklandningar är sedan flera år inget riktat torskfiske tillåtet i Kattegatt. Torsk fångas i dagsläget främst som bifångst i fiske efter havskräfta och plattfiskar1,22. Landningarna av torsk har historiskt alltså varit betydligt högre än de senaste åren (figur 17 och figur 18). År 1977 fångades 20 000 ton torsk i Kattegatt, varav de svenska landningarna motsvarade 3 400 ton. Landningarna kan jämföras med bottennoteringen 2021 då endast 24 ton landades, varav Danmark 19 ton, Sverige 4 ton och Tyskland 0,8 ton. Utkasten 2021 uppskattas till cirka 89 procent av fångad fisk i antal och 52 procent av vikten22. Historiskt har torskfisket i Kattegatt skett under torskens lekperiod under första kvartalet (januari– mars). Vissa år fångades 70–80 procent av kvoten under detta kvartal. Med minskande beståndsstorlek och kvoter minskade lekfisket i början av 2000-talet och har helt upphört i dag. Under åren 2013–2015 sågs en viss tendens till återhämtning av beståndet, men sedan 2015 har dock beståndet minskat igen och beståndsstorleken 2021 befinner sig på historisk låg nivå22. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har fritidsfiskets behållna fångster av torsk i Kattegatt uppskattats till 7–206 ton åren 2013–202115.

Torsken i Kattegatt övervakas med provfisketrålningar (”International Bottom Trawl Survey”, IBTS). Sverige, tillsammans med Danmark, genomför också provfisketrålningar med hjälp av kommersiella fiskebåtar och data från dessa provfisken ingår i Ices bedömning av beståndsstatus. Sverige och andra länder följer också beståndet genom att utföra olika typer av provtagningar av landningar i hamnar och på fångster ombord på kommersiella fartyg. 
Bedömningen av torskbeståndet i Kattegatt är baserat på trender från och med 1997. Lekbiomassan (SSB) har minskat sedan startåret 1997. Trots tecken på återhämtning mellan 2013 och 2015 så är nivån på lekbiomassan de senaste två åren det lägsta hittills (figur 19). Den relativa totala dödligheten Z (dvs summan av naturlig och fiskerirelaterad dödlighet) har ökat de sista åren sedan den historiskt låga nivån 2014. Dödligheten under perioden 2018–2021 överstiger nivåerna i början av 2000-talet (figur 20). Rekryteringen (R) de senaste sju åren har varit under genomsnittet 1997–2021 och 2022 års rekrytering beräknas vara bland de lägsta som observerats under hela tidsserien (figur 21) 22.

Historiska lekområden är väldokumenterade i Kattegatt och genetiska skillnader har påvisats mellan lekbeståndet i Kattegatt jämfört med Nordsjön, Skagerrak och Östersjön23. Lek förekommer fortfarande i vissa områden men några tidigare lekområden längs Hallandskusten verkar inte längre vara aktiva23,24. Ett lekområde delas med Öresund men generellt är beståndet i Kattegatt skilt från Öresund med lågt utbyte av individer mellan bestånden23. Beståndsmodellen för torsk i Kattegatt är enligt Ices klassad som osäker, vilket är en följd av att dataunderlaget för beståndsanalysen är osäkra. Det innebär att man endast använder en relativ utveckling i dödlighet, lekbiomassa och rekrytering i modellen¹. Den huvudsakliga anledningen till osäkerheten är att mängden fisk som årligen beräknas försvinna i populationsmodellen, är betydligt högre än den mängd som rapporteras som fångster och som förväntas försvinna på basis av naturlig dödlighet. Den förmodade huvudorsaken till den bristfälliga överrensstämmelsen är att ung Nordsjötorsk växer upp i Kattegatt för att återvända till Nordsjön för lek. Genetiska studier tyder på att den stora årsklassen 2011 till stor del härstammade från Nordsjön. Det har dock inte varit möjligt att skilja effekter av detta utbyte mellan havsområden på grund av brister i fiskets rapporter av fångster. Sedan 2015 och framåt genomförs genetiska provtagningar med syfte att kvantifiera den andel av torsk i Kattegatt som tillhör Nordsjö- respektive Kattegattbeståndet i fiskets fångster och i provfisken. Information från de genetiska analyserna används för att förbättra beståndsanalysen.

<ol>
<li>Ices. Baltic Fisheries Assessment Working Group (WGBFAS). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. ICES Scientific Reports, 4:44. 659 pp. Hämtad från: http://doi.org/10.17895/ices.pub.19793014</li>
<li>Ices. Advice on fishing opportunities, catch, and effort Baltic Sea Ecoregion. Cod (Gadus morhua) in subdivisions 22–24, western Baltic stock (western Baltic Sea). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. Hämtad från: <a href="https://doi.org/10.17895/ices.advice.19447868.v1">https://doi.org/10.17895/ices.advice.19447868.v1</a>.</li>
<li>Ices. Benchmark Workshop on Baltic Cod Stocks (WKBALTCOD2), 4–8 February 2019, Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2019. ICES Scientific Reports, 1:9. 310 pp. Hämtad från: https://doi.org/10.17895/ices.pub.4984</li>
<li>ICES. 2021a. Inter-Benchmark Process on Western Baltic cod (IBPWEB). ICES Scientific Reports, 3:87 76 pp. Hämtad från: https://doi.org/10.17895/ices.pub.5257</li>
<li>Hüssy, K., Hinrichsen, H.-H., Eero, M., Mosegaard, H., Hemmer-Hansen, J., Lehmann, A. and Lundgaard, L.S. (2016). Spatio-temporal trends in stock mixing of eastern and west-ern Baltic cod in the Arkona Basin and the implications for recruitment, ICES Journal of Marine Science. 73(2), 293–303, https://doi.org/10.1093/icesjms/fsv227</li>
<li>Ices. Advice on fishing opportunities, catch, and effort Baltic Sea Ecoregion. Cod (Gadus morhua) in subdivisions 24–32, eastern Baltic stock (eastern Baltic Sea). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. Hämtad från: <a href="https://doi.org/10.17895/ices.advice.19447874.v1">https://doi.org/10.17895/ices.advice.19447874.v1</a>.</li>
<li>Mion, M., Haase, S., Hemmer-Hansen, J., Hilvarsson, A., Hüssy, K., Krüger-Johnsen, M., Krumme, U., McQueen, K., Plikshs, M., Radtke, K., Schade, F.M., Vitale, F. and Casini, M. (2021). Multidecadal changes in fish growth rates estimated from tagging data: a case study from the Eastern Baltic cod (Gadus morhua, Gadidae). Fish and Fisheries, 22: 413-427.</li>
<li>Casini, M., Käll, F., Hansson, M., Plikshs, M., Baranova, T., Karlsson, O., Lundström, K., Neuenfeldt, S., Gårdmark, A. and Hjelm, J. (2016b). Hypoxic areas, density-dependence and food limitation drive the body condition of a heavily exploited marine fish predator. Royal Society Open Science. 3, 160416. https://doi.org/10.1098/rsos.160416</li>
<li>Mion, M., Thorsen, A, Vitale F., Dierking J., Herrmann J. P., Huwer B., von Dewitz B. and Casini, M. Effect of fish length and nutritional condition on the fecundity of distressed Atlantic cod Gadus morhua from the Baltic Sea. Journal of Fish Biology (2018) 92, 1016–1034</li>
<li>Eero, M., Cardinale, M. and Storr-Paulsen, M. (2020). Emerging challenges for resource management under ecosystem change: Example of cod in the Baltic Sea. Ocean &amp; Coastal Management, 198. https://doi.org/10.1016/j.ocecoaman.2020.105314</li>
<li>Casini, M., Hansson, M., Orio, A., and Limburg, K. (2021). Changes in population depth distribution and oxygen stratification are involved in the current low condition of the eastern Baltic Sea cod (Gadus morhua), Biogeosciences, 18, 1321–1331. https://doi.org/10.5194/bg-18-1321-2021, 2021.</li>
<li>Ryberg, M.P., Huwer, B., Nielsen, A., Dierking, J., Buchmann, K., Sokolova, M., Krumme, U. Behrens, J.W. (2022). Parasite load of Atlantic cod Gadus morhua in the Baltic Sea assessed by the liver category method, and associations with infection density and critical condition. Fisheries Management and Ecology, 29, 88–99. https://doi.org/10.1111/fme.12516</li>
<li>Ices. Report of the Working Group on the Assessment of Demersal Stocks in the North Sea and Skagerrak (WGNSSK), 2022. ICES Scientific Reports. 4:43. http://doi.org/10.17895/ices.pub.19786285.</li>
<li>Ices. Advice on fishing opportunities, catch, and effort. Greater North Sea Ecoregions. Cod (Gadus morhua) in Subarea 4, Division 7.d, and Subdivision 20 (North Sea, eastern English Channel, Skagerrak) 2022. Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. <a href="https://doi.org/10.17895/ices.advice.19447880.v1">https://doi.org/10.17895/ices.advice.19447880.v1</a>.</li>
<li>SCB. Fritidsfiske 2020 [Internet]. 2020 [cited 2021] p. 15. (Statistiska meddelanden). Report No.: JO 57 SM 2101. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/e24b1e1af7734b589b642d16bb11882b/jo1104_2020a01_sm_jo57sm2101.pdf</li>
<li>Ices. Report of the Working Group on Multispecies Assessment Methods (WGSAM), 2022. ICES Scientific Reports</li>
<li>ICES. 2021. Benchmark Workshop on North Sea Stocks (WKNSEA). ICES Scientific Reports, 3:25. 756 pp. https://doi.org/10.17895/ices.pub.7922.</li>
<li>Beaugrand, G. 2004. The North Sea regime shift: evidence, causes, mechanisms and consequences. Progress in Oceanography. 60: 245-262.</li>
<li>Kempf, A., Dingsør, G.E., Huse, G., Vinther, M., Floeter, J., and Temming, A. 2010. The importance of predator–prey overlap: predicting North Sea cod recovery with a multispecies assessment model. ICES Journal of Marine Science, 67: 1989–1997.</li>
<li>Anna Akimova, A., Hufnagl, M., KreusM. and Peck, M.A. 2016. Modeling the effects of temperature on the survival and growth of North Sea cod (Gadus morhua) through the first year of life. Fisheries Oceanography 25(3):192-209. doi: 10.1111/fog.12145</li>
<li>ICES. 2020. Workshop on Stock Identification of North Sea Cod (WKNSCodID). ICES Scientific Reports, 2:89. 82 pp. <a href="http://doi.org/10.17895/ices.pub.7499">http://doi.org/10.17895/ices.pub.7499</a>.</li>
<li>Ices. Advice on fishing opportunities, catch, and effort. Greater North Sea Ecoregions. Cod (Gadus morhua) in Subdivision 21 (Kattegat). Köpenhamn: Internationella Havsforskningsrådet; 2022. Hämtad från: <a href="https://doi.org/10.17895/ices.advice.19447865.v1">https://doi.org/10.17895/ices.advice.19447865.v1</a>.</li>
<li>André, C., Svedäng, H., Knutsen, H., Dahle, G., Jonsson, P., Ring, A.-K., Sköld, M., &amp; Jorde, P. E. (2016) Population structure in Atlantic cod in the eastern North Sea-Skagerrak-Kattegat: early life stage dispersal and adult migration. BMC research notes 9: 63.</li>
<li>Vitale F. Börjesson P., Svedäng H. and Casini M. (2008). The spatial distribution of cod (Gadus morhua L.) spawning grounds in the Kattegat, eastern North Sea. Fisheries Research, 90: 36-44.</li>
</ol>

Referenser

torsk-2

Torsk

Biologisk beståndsbedömning av torsk i Sverige.

2022

Östersjön (Ices-delområden 22–24)

Biologiskt råd för torsk i Östersjön, västra beståndet (Ices-delområden 22–24)

Yrkes- och fritidsfiske

Miljöanalys och forskning

Beståndsstatus och -struktur

Fångstmängd beslutad av EU

Östersjön (Ices-delområden 24–32)

Biologiskt råd för torsk i Östersjön, östra beståndet (Ices-delområden 24–32)

Yrkes- och fritidsfiske

Miljöanalys och forskning

Beståndsstatus och -struktur

Fångstmängd beslutad av EU

Östra Engelska kanalen, Nordsjön och Skagerrak

Biologiskt råd för torsk i östra Engelska kanalen, Nordsjön och Skagerrak

Yrkes- och fritidsfiske

Miljöanalys och forskning

Beståndsstatus och -struktur

Fångstmängd beslutad av EU, Norge och Storbritannien

Kattegatt

Biologiskt råd för torsk i Kattegatt

Yrkes- och fritidsfiske

Miljöanalys och forskning

Beståndsstatus och -struktur

Fångstmängd beslutad av EU

Referenser

Kontakt

Francesca Vitale; Havsfiskelaboratoriet